Jag hör ingenting på mitt ena öra helt plötsligt. Det känns hemskt! Jag har aldrig kunnat föreställa mig hur det skulle vara att bli döv. Men nu hör jag allt i mono och eftersom min hörsel på båda öronen redan tidigare var nersatt så är det inte mycket jag hör nu. Jag väljer att tro att det inte är något farligt, att det kommer att gå över. I morgon ska jag gå till doktorn. Jag borde ha gjort det redan idag, men när jag vaknade känndes allt bättre, fick jag för mig. Förutom att jag inte hörde när Christian pratade med mig när jag låg på mitt hörande öra.
Jag är ingen vän av sjukhusmiljöer. Det är därför jag drar ut på att besöka en doktor. Jag inbilar mig alltid att jag har en släng av odödlighet, just då jag är som sjukas, bara för att slippa vita rockar. Jag avskyr när främlingar tar på mig. Men i morgon ska jag gå. Det lovar jag mig själv, för jag vill inte bli döv.
No comments:
Post a Comment