Jag menar... vem blir inte glad av lite saftiga kvinnor...?

Jag blir så glad av den här! Vad den nu handlar om...

Alla har väl en låt som sätter en kniv i magen och vrider om. Man kan inte hjälpa det... man börjar gråta hejdlöst. Här är en av mina gråtlåtar.

Jaha, då är man här igen och nosar lite på den här gudsförgätna bloggen. Den har verkligen förfallit sen jag först började skriva något på internetet. Då för tiden slog man på stora trumman och hängde ut varenda liten gnutta känsla. Och känslorna var det ju ingen hejd på då... Nu är det knastertorrt och regalskeppet Cnoen har för länge sen gått på grund. Men jag ska i alla fall försöka mig på en formulering om något.
Mitt live är inte fartfyllt på något vis just nu, men, jag känner att det borde vara det. Allting står stilla. Jag är ganska trygg men känner mig inte nöjd med det. Därför har jag tydligen börjat försumma mig själv och mina vänskaper. Jag orkar liksom inte hänga kvar i julgranen just nu. Jag vill sitta hemma, stirra ut genom fönstret, läsa mina gamla böcker, fundera på livet och vart det ska bära av härnäst. Jag vill tänka, titta på Hulken, prata med päronen, baka och jag vill gärna vara ensam och uppe sent på natten. Det är svårt att förklara varför, men det är så det är. Jag önskar inte ens att det var annorlunda... för ibland måste saker få ta tid, läka ut eller in, man måste få pilla på skorpan och se det börja blöda igen och igen. Sen kommer det en vår, och då kryper jag fram igen och blir ett med världen igen. Om det är så det är menat...
Jag har ingen aning om det är någon jag känner som kommer att läsa det här, men om ni gör det så hoppas jag att ni har tålamod och hänger kvar trots att jag är dålig på att höra av mig just nu.
Kärlek!