Wednesday, May 28, 2008

trött

Jag är så otroligt trött. Har inte orkat göra något vettigt förutom att jobba de senaste dagarna. Tror att jag har drabbats av vårhormoner, för min mage är konstig och vill inte smälta mat utan att det gör ont. Ändå är jag hungrig hela tiden. Kanske för att jag äter sällan och helt fel...
Måste skaffa nytt pass också, men det orkar jag inte. drottninggatan ligger inte på Möllan och då är det utan tvivel för långt bort. Konstigt att jag över huvud taget orkar ta mig till jobbet i Lund och hålla mig upprät där.

JaJa, gnällmaskinen har talat! Jag har i alla fall införskaffat henna och om jag och C. orkar kanske det blir färga av ikväll. Sen har jag också köpt en guidbok för Budapest. (Så vuxen är jag) Vi ska dit i sommar. Först var jag skeptisk och fick för mig att det bara fanns kyrkor där. Men nu insåg jag att det finns klart mer att underhålla sig med. Nästan lite för mycket för att hinnas med på så kort tid. Vi ska vara borta i tio dagar och då ska vi inte bara till Budapest. Det blir en sväng till Berlin och något mer ställe. Förra året var vi i Berlin, Prag, Kutna Hora och Bratislava. ojojoj vad kul det var.

En fantastisk vägg med bling bling-tema, i Berlin.

Ett galet ställe i hörnet Ackerstrasse, Torstrasse. Vet inte namnet men på fönstret stod det: Solidarität ist die zärtlichkeit der völker.

(mycket god veteöl)

Tuesday, May 27, 2008

A NEW UNIVERSE

BE AWERE THIS ONE HERE CONTAINS A NEW UNIVERSE

Nu är det bara två veckor kvar tills min sex veckor långa semester. Det ska bli helt underbart! Då blir det tågluff och massa skönt häng i Malmös parker. Sen blir det festival,Österlenhäng med föräldrarna och en och annan resa till ett nytt universum.

Be awere!

Friday, May 23, 2008

Dagens klipp

Idag kom lönen! Så jag sprang till frisören och fixade till rufset. Det var väldigt skönt, nu kan jag känna vinden i nacken igen.Fattar verkligen inte hur jag kunde gå omkring med långt hår, passar mig inte alls, såg ut som en cocker spaniel. (obs! har inget emot dessa hundar).
Sen shoppade jag loss på Hemköp, köpte en massa god mat. Mat är nog det enda jag inte får ångest av att köpa, om det inte är tråkig i-slutet-på-månaden-mat. MMm mums för färsk frukt och grönsaker, linser och nötter. Ja jag är vegetarian! Bli det du med.
Sen försökte jag hitta hennafärg. Det gick inte alls. Man tänker ju att Malmö skulle vara hennans mecka, i Sverige. Men inte då! Inte ens spök och flumm-affärerna hade nåt. Hallå! Någon som vet var man kan köpa henna i malmö?

Idag är jag vågad! jag har inga svarta kläder och visar mina ben.

Tröjan är från: Apor

Kjolen: Klädbytardag

Svettfläcken är producerad av mig själv. Kräver grå tröja och brist på bra deo.

Stolen är tagen från gatan i brist på sittdon till efterfest, för två år sen. Förlåt!

Tavlan: Blod svett och tårar.

Hansbandet: Colombia

I love soy beans!

Wednesday, May 21, 2008

När jag var liten...

När jag var liten kom det en gång en tysk man och bodde hemma hos min familj. Jag minns inte riktigt varför men jag tyckte i alla fall att han var en kul typ. Jag har för mig att han hette Manfred... Jag vet inte om jag verkligen minns detta eller om det är mamma som har berättat. Han sa i alla fall: Caroline, när jag var liten så hade jag en lövgroda... Han pratade svenska med en väldigt mjuk tysk brytning.

Så, när telefonen ringde för ett par månader sen och jag hörde den här rösten igen var förvirringen total. Jag var nyvaken och och sluddrande förklarade jag att jag var på väg till jobbet. Det var jag inte, men brukar säga det när jag inte har lust att prata men telefonförsäljare. Men sen lyckades jag uppfatta att personen ringde från Naturskyddsföreningen och han undrade om han skulle ringa tillbaks. Och eftersom jag älskar djur och natur, hade huvudet fullt av lövgrodor och fullkommligt avgudade hans manfredska brytning så tillbringade jag säkert en kvart med att lyssna på och ta till mig information om den vitryggade hackspetten. Självklart! gick jag med i Naturskyddsföreningen. Kan tillägga att jag inte drog historien om lövgrodan för "NaturskyddsManfred" och det var givetvis inte den riktiga Manfred som ringde.

Idag vid mitt första toalettbesök hittade jag tre tidningar Sveriges Natur och tre från Fältbiologerna, i den klassiska högen av dassliteratur. Jag har inte läst någon av dem helt, så det är dagens uppgift. Jag har börjat med det senaste nummret av Fältbiologen, Döden lurar överallt. Ett väldigt intressant nummer som bokstavligt talat "tar ner döden på jorden". Läs läs läs! Och kom ihåg att den naturliga döden är en naturlig del av livet...

   
                  

Jag hemma på besök i min naturliga miljö, de värmländska skogarna, med min helt strålningsfria kottmobil.

"...man blir så trött så man kan dö på de abstrakta ordens kö..."

Var läste jag det? Är det någon som vet? Minns bara att jag var liten och att dikten fanns i en bok om miljö, för barn... antar jag.

Tuesday, May 20, 2008

Festligheter

Det här är jag och min favoritmänniska, C. Vi firade hans födelsedag i helgen med ett brakkalas. Min scoutskjorta åkte på, dagen till ära! Senast jag bar den kan ha varit runt 90...? Det är bra med slitstarka kläder när man ska strapatsfesta natten lång.

Fasansfullt kul hade i alla fall jag...

Thursday, May 15, 2008

På snusen

Hahaha! Hittade den här bilden på datorn på jobbet. Man kan ju undra vad den gjorde där, och sen hoppas att ingen har sett den. Det här är i alla fall jag för ett år sen. Jag var på en av Malmös sjukt tråkiga synthklubbar, och jag hade faktiskt sjukt tråkigt. Syns inte det?! Man kan ju också fundera över hur jag ser ut när jag har kul....

Så här växer godisremmar

Hej föräldrarna!

Det här är mina föräldrar. Det syns ju inte särskilt väl hur de ser ut, men det är av respekt för att min mamma inte gillar att vara med på bild. Men det är de på bilden i alla fall.
Jag saknar mina föräldrar väldigt mycket ibland, kanske för att vi bor ungefär 60mil ifrån varandra, kanske för att de är mina underbara föräldrar. Ja de är underbara! Och jag tycker väldigt mycket om dem, fast jag är dålig på att tala om det. Men så är det i alla fall. Tycker att det är ett ypperligt tillfälle att skriva det här eftersom att jag vet att i alla fall mamma kommer att läsa. Jag kan också tala om att jag mår fint och är kär. Men det visste ni nog redan. C fyller år på måndag och vi ska fira det i helgen. Vi tänkte gå till Pildamsparken på lördag och lyssna på elektronisk musik. "Brus i parken" heter det. Ska bli kul. Blir nog lite pickninick då också. På kvällen ska C ha fest hemma och det kommer nog massor av folk.
 Ikväll ska jag jobba, eller snarare om några timmar. Det ska bli intressant att se hur det gick med kotungan de höll på att koka när jag gick förut. Den var frusen och stack upp ur en ångande gryta på ett mycket makabert sätt. Den påminde mig om varför jag aldrig vill äta kött igen.

Nu ska jag ut i solen ett tag och hämta kraft.

Tuesday, May 13, 2008

Drömmar

Ett tag drömde jag om att bli fotograf. Jag gick tom en utbildning. Bara en grundkurs i ett år, men ändå. Jag hade en dröm. Nu känns det som om framtiden kom för fort. För drömmar är ju för framtiden, något man ska ta tag i senare. I år fyller jag 26 och det var väl ungefär nu som jag hade tänkte mig att framtiden skulle börja, men jag är inte fotograf, jag är inte ens på väg att bli det. Jag har haft mitt "tillfälliga" jobb i över 2,5år. Det kanske är dags att skapa sig en ny dröm nu, eller att ta tag i den gamla...
Vi får se vad som händer i framtiden.

Fördommar och ironi

Jaha... Hej!

Jag hade en underbart trevlig kväll igår. Var ute på Sapla och åt med min fina kombo som alltid får mig på bra humör. Det var hennes födelsedagspresent att jag skulle bjuda på middag där. Dock en månad över tiden... Vi satt i alla fall där omslutna av de underbara blå väggarna. Beställde in två grytor att dela på och mangojos. Vi pratade om allt från tro till tatueringar och jag lovade mig själv igen att försöka bli mer social i sommar. Jag saknar långa samtal nätterna igenom, jag saknar att hänga på klubbar och i parker och sen raggla hem med ett leende på läpparna när solen har gått upp.
Tillbaks till Sapla. När vi sitter där och njuter av maten och samtalet kommer den steriotypa bilden av en svensk familj in. Det är mamma pappa barn och några som antagligen är de närmaste släktingarna. De höjer ljudnivån avsevärt och jag hör inte längre vad Josen (min kombo) säger trots att hon sitter en halvmeter bort. När de sen ska beställa frågar de om det inte finns någon svensk mat! Jag kan då tillägga att vi är på en indisk restaurang. Jag hade en poäng med det här, men det får ni själva räkna ut. Jag hade ju egentligen inte tänkt att sitta här och basunera ut mina fördommar. Bara för att jag är uppvuxen på cous cous och kommunism  så har jag inte rätt att kritisera folk som vill ha fiskpinnar till sina barn på en indisk restauran. Eller hur?!Skärpning!