Jaha... Hej!
Jag hade en underbart trevlig kväll igår. Var ute på Sapla och åt med min fina kombo som alltid får mig på bra humör. Det var hennes födelsedagspresent att jag skulle bjuda på middag där. Dock en månad över tiden... Vi satt i alla fall där omslutna av de underbara blå väggarna. Beställde in två grytor att dela på och mangojos. Vi pratade om allt från tro till tatueringar och jag lovade mig själv igen att försöka bli mer social i sommar. Jag saknar långa samtal nätterna igenom, jag saknar att hänga på klubbar och i parker och sen raggla hem med ett leende på läpparna när solen har gått upp.
Tillbaks till Sapla. När vi sitter där och njuter av maten och samtalet kommer den steriotypa bilden av en svensk familj in. Det är mamma pappa barn och några som antagligen är de närmaste släktingarna. De höjer ljudnivån avsevärt och jag hör inte längre vad Josen (min kombo) säger trots att hon sitter en halvmeter bort. När de sen ska beställa frågar de om det inte finns någon svensk mat! Jag kan då tillägga att vi är på en indisk restaurang. Jag hade en poäng med det här, men det får ni själva räkna ut. Jag hade ju egentligen inte tänkt att sitta här och basunera ut mina fördommar. Bara för att jag är uppvuxen på cous cous och kommunism så har jag inte rätt att kritisera folk som vill ha fiskpinnar till sina barn på en indisk restauran. Eller hur?!Skärpning!
No comments:
Post a Comment