så
det är utgång ikväll igen. igår pallade jag inte. istället gjorde jag så nära ingenting man kan komma. funderade över vart livet tar vägen. vad som är värt att offra och vad som är värt att väntas på osv... kom inte fram till någonting särskilt.
idag har jag jobbat. vi pratade mycket om colombiaresan, om att den förmodligen blir uppskjuten och att min rygg måste vara hel om jag ska åka med. det fattar väl jag med. det är en sak som jag inte skulle riskera. min rygg. för en resa. aldrig! hur gärna jag än vill åka.

jag längtar lite till jul. ska bli kul att åka upp och så är alla( nästan alla) från malmö där. då blir det lättare att stå ut. jag saknar mamma och pappa men jag vet att jag kommer bli galen efter en halv dag uppe i skogen, om det inte finns snö och vi kan åka skidor.

jag längtar tills nästa år också. det kan inte bli sämre än det här.

jag tänker på dig ofta. det gör ont. längtar lite ibland. väntar på att du ska komma hem. det kommer aldrig att bli samma sak igen. men jag är härdad nu.