Inatt vaknade en poetisk sida av mig till liv. Jag drömde att en kompis tillägnade mig den här dikten:
"Du är en fjäril som färgar mina drömmar, flyger in och ut ur mitt luftslott. Din magi är oändlig.
Försöker jag vidröra dig, försvinner du till nästa blomma.
Väntar jag
dröjer du.
Finner jag mig i din frånvaro är du strax hos mig igen."
Kändes så otroligt konstigt att vakna och komma ihåg allt så tydligt. Vad vill drömmen säga? Ska vi försöka oss på lite drömtydning?
No comments:
Post a Comment