Igår när jag pratade med min mamma påminde hon mig om att jag ska åka till Colombia om ca två veckor. Det kom som en förskräckande men ganska nyttig nyhet, förutom att det inte var någon nyhet. Jag hade helt enkelt lyckats ignorera det tillräckligt intensivt för att tro att det var en evighet tills att jag måste börja göra packlista och sen börja packa.
Nr.1 var att låna en väska. Det är bra att ha när man ska resa. Väska med hjul har jag ingen, så snälla Joel lånade ut sin. Den har för övrigt redan varit i Colombia så den kommer bara att känna sig som hemma kom vi fram till.
Nr.2 Sluta få panik vid tanken på att resa. Varje gång jag ska resa, om det så bara är till Karlstad så får jag packpanik. Tänk om jag packar fel. Tänk om jag glömmer tandkräm?! För det kan man ju inte köpa någon annan stans i världen. Och massa andra tänk tänk tänk om jag tar med fel kläder. Jag kanske kommer att frysa ihjäl. Eller sticka ut så mycket att jag blir tagen av militär och gerilla. Eller stilpolisen. Vad vet jag...
Tänk om jag tar med fel skor och får skoskav! Jag har hört att man inte kan bota det utomlands och måste följaktligen amputera hela benet. True story!

Jaha. Nu ringde ICA banken och ville att jag ska teckna någon form av försäkring. Jag var snäll och lyssnade och ställde frågor och gick tom med på att de fick skicka hem papper. Vi får se vad det blir av det. Det är alltid bra att vara lite extra försäkrad när man ska åka iväg till farliga länder :D

Det var egentligen inte det här jag skulle skriva om. Jag hade en hyllning till mitt jobb klar i mitt huvud. Mina två jobb i kombination. Men det får bli i nästa inlägg.
Kanske.