En känsla av förr-i-tiden har nästlat sig in i kroppen. Det är en ljus och behaglig känsla. Lite som förälskelse fast mindre komplicerad. Ett fluffigt och kittligt moln i magtrakten som skvallrar om det som huvudet inte riktigt har vågat ta in. Lycka?! Ja, harmoni. Kan det vara så? Jag har väntat så länge, och nu kommer det krypande som ett litet djur ur sitt ide. Kanske lite skamset, ögon under lugg. Jaha, är det dags att komma nu? Men så välkommet... Nu ska jag och mitt harmoniknytt lära känna varandra igen. Läsa böcker, bada, dricka förmånga öl i sommaren, gå barfota i gräs, åka tåg söderut, gå vilse, tokdansa och somna med ett leende på läpparna. Ja!
No comments:
Post a Comment