Flipp

Det var så otroligt länge sen. Och jag saknar förritiden. När vi var små och rosiga och bråkiga och fulla av upptåg på språng bakom en buske uppe i ett träd på en mur med näsan i gräset jordiga fingrar och skrubbade knän.

Jag måste nostalgitrippa och låtsas att jag fortfarande är samma människa för att inte drunkna i nånsens och storstadsdynga och bitterhet och von-oben-fasoner och total avsaknad av humor och självdistans.
"Finns det ingen som kan hjälpa mig?!"