Idag hade jag stryphänderna och huggtänderna på mig. Men jag skötte mig fint. Jag har inte skrikigt på eller försökt döda någon... men jag hade god lust... Försöker tänka att man behöver skitdagar för att de ljusa ska kännas ännu ljusare, men det känns som en lögn. Varför ska man behöva strunta i att träffa sina vänner för att man är så nere att man inte vill bli sedd? Det är inte kul alls och det sitter bara i hjärnan som ett litet svidande onödigt i-landsproblem. Jag behöver godis nu!
No comments:
Post a Comment